Hon kallades Smeras Britt.
Många kände henne.
Vi såg henne ofta med sin rollator
nere på torget.
Hon gick lite stötigt som man gör,
när sjukdomen drabbat.
Hon talade inte mycket.
Det hade hon aldrig gjort,
sa de som kände henne.
Hon bara såg på en
med sitt öppna,vänliga ansikte.
Log.
En dag hörde jag ambulansen.
Då var hon redan borta.
Vi är många som saknar henne,
Smeras Britt.
Som minns henne för alla korten.
och värmen från bönerna.
Britt sände kort till alla dem
som behövde en hälsning,
och vi är många.
Skrev med stora prydliga bokstäver,
som man lärde förr
Också jag fick en hälsning,
när livet sved.
Britt stod det under.
Men det var inte sant.
Britt höll bara i pennan.
Hon kunde ha skrivit Gud.
