Jag gillar Gråbo, jag är född och uppväxt här och har gått på Röselidsskolan och Hjällsnässkolan. Jag har cyklat runt på gatorna, lekt i skogarna och badat i sjöarna, det här är min ort. Jag heter Mikael Tilly, är 40 år är gift med Elisabet och vi har fyra barn mellan 4-15år. Jag är nu pastor i Centrumkyrkan, det är den nya kyrkan mitt på Mjörnbotorget här i Gråbo. Kyrkan flyttade dit förra året efter att ha lämnat vår gamla fastighet på Monvägen.
När gamla Röselidsskolan revs och när Hjällsnässkolan nu rivs så måste jag erkänna att det gör lite ont i mig, för de var endel av min historia och nu försvinner de. Samma sak är det med en församling som lämnar en gammal kyrkolokal. Vi hade ägt gamla Pingstkyrkan sedan 1930-talet, och att lämna ”Skogshyddan”, som den kallades, väckte känslor. Och det är naturligt för detta är platser där vi upplevt saker, där våra liv har formats och där vi knutit relationer. På samma sätt är det med våra barndomshem, den eller de platser där vi växte upp, de är fysiska och geografiska platserna som blivit värdefulla för oss.
Men ett samhälle är framförallt människor – för det är människor som ger liv till alla dessa platser. Det är människor som fyller affärer, skolor, kyrkor och hus.. Det är människorna som gör affärerna till mötesplatser, skolorna till kreativa värmekällor, kyrkorna till församlingar och det är människor som gör att ett hus kan bli ett hem.
Vi kan i media följa värdeutvecklingen på våra hus, det kan mätas i procent och vid varje försäljning så blir det tydligt vad just det huset vi ägt är värt, vi tycker nog oftast att det vi säljer är värt mer än vad vi får – men det är bara för att vi säljer vårt hem, men köparen köper bara vårt hus. Och när vi river en skola eller flyttar från en kyrka – så är det byggnaden vi river och lämnar, men värdet sitter i vad vi upplevt och varit med om där tillsammans.
Fastighetsvärdet blir konkret och tydligt, det kommer in i kalkyler och balansräkningar – men värdet av en människa är ofta otydligare. Ibland känns det som att det inte räknas med i beslut, utan vi köper av den som ger det billigaste budet. Och om vi gör det – om inte människovärdet finns med i våra beslutsunderlag, kalkyler och värderingar – utan om det bara handlar om vem som kan producera, sälja och leverera till minst antal kronor och ören, då får vi ett kallt samhälle – där människovärdet urholkas.
När vi tillsammans nu står inför att bygga upp Gråbo för framtiden, när vi skall bli en ”hållbar tätort”, så måste det först och främst utgå från människovärde, allt annat är sekundärt. När vi nu byggt nya skolor och när vi skall anta en ny plan för Gråbo centrum – så genererar det en massa byggnader, med ett fastighetsvärde. Men om fina fastigheter skall bidra till ett bra och hållbart samhälle, så räcker det inte att bara ha guldklass på byggnationen. Vi måste ha guldklass på varandra, människovärdet kan inte handla om vilket produktionsvärde du eller jag har – det måste vara baserat på vårt värde som människor.
En skylt som väckte mig över detta för några år sedan var när man renoverade ett bostadsområde här i Gråbo, den löd ”För ett fördelaktigare yttre”. Visst skall vi ta vara på det vi äger och måla och fixa så att det inte förfaller – bostadsområdet var verkligen i behov av renovering. Men vi putsar så lätt på ytan, håller upp våra masker och gömmer oss bakom våra välansade trädgårdar eller lägenhetsdörrar. Gömmer det som vi skäms för och som är trasigt i våra inre.
Vad som händer i mörkret, det ingen ser eller det ingen vill se – det blundar vi för så länge vi kan, det döljer vi så att ingen skall få se. Men när konsekvenserna går så långt att en människa blir destruktiv och förstör våra fastigheter och gemensamma ytor eller går ännu längre och skadar en annan människa, då förfasas vi och då ropar på att polisen och myndigheter skall gripa in.
Men om vi menar allvar med projektet, att bli ett hållbart samhälle, då måste det börja i värdet hos varje enskild människa. Ett värde som inte mäts av hur mycket vi kan prestera eller generera – utan som är oändligt. Ett människoliv kan inte översättas i pengar – utan varje människa är helt enkelt värdefull, vacker och viktig i sig själv. Våra liv har sår, skador och är trasiga på olika sätt – men värdet ändras inte för det. Föreställ dig att du hittar en hopknycklad, nertrampad och smutsig 500 lapp – så är den fortfarande värd lika mycket och när vi hittar den så skulle vi alla ta vara på den.
Så är det även med dig, mig och alla våra grannar, vänner och de vi ännu inte känner här i Gråbo, vi är alla värdefulla och vi är värda att ta vara på, var och en. Värdet bottnar i att vi är skapade, tänkta och älskade av Gud, därför är det omöjligt för oss själva eller någon annan att förstöra det värdet. Vi är värdefulla för honom, så värdefulla att han själv blev människa i Jesus och dog på korset för att betala priset för alla våra felsteg, all vår ondska och vår egoism – så att vi kan få bli fria människor igen.
Vi blir fria när vi förlåter varandra, det vet vi var och en – att få höra orden, jag förlåter dig, när jag gjort något fel är oerhört befriande. Men om vi inte blir förlåtna så blir det till en klump, en knut och ett hinder i våra liv. Och ju mer vi inte förlåter varandra – ju mer bundna blir vi och desto mörkare blir våra liv. Men att få bli befriad och förlåten är något fantastiskt – det är som att gå från ett mörkt rum rätt ut i varmt solljus, allt förändras. Vi andas lättare och allt ser möjligt ut.
Om du har gjort någon människa illa, sårat eller gjort henne ledsen – så skulle jag vilja uppmana dig att gå till honom eller henne och be om förlåtelse. Och jag skulle också vilja utmana dig att förlåta de som har sårat dig, det är inte alltid lätt, men det befriar er båda. Att själv ha fått ta emot förlåtelse hjälper mig att förlåta andra, här finns en oerhörd möjlighet hos Jesus, för var och en av oss.
Vi behöver riva ner gamla destruktiva mönster i våra liv, vi behöver flytta ut ur instängdhet och egoism och bygga upp ett samhälle där varje människa får plats och är efterfrågad, där vi får misslyckas och vara trasiga men där vi förlåter varandra och möter varandra med samma omsorg och kärlek som vi själva behöver bli mötta med. Jesus lät sig själv brytas ner på korset för att kunna möta oss med kärlek, förlåtelse och att ge oss ett hopp som bär både i detta livet och hela vägen till vårt hem hos Gud.
Jag skulle vilja sätta följande skylt över projektet vi står i tillsammans ”För ett innerligare samhälle”.
Kram och Gud välsigne dig!
Mikael Tilly
Tel: 0735-302525
E-post: mikael.tilly@centrumkyrkangrabo.se
Twitter: @mikaeltilly
Facebook: mikael.tilly
