Entreprenöriellt lärande ????

När Gråbo Nya Skolor startade i höstas så fick vi alla möta och matas med ett nytt uttryck: Entreprenöriellt Lärande. För oss som skulle jobba med detta i skolorna innebar det både nya tankesätt och inte minst talträning för att inte vricka tungan på orden… 😉

Men varför ska vi då ha något sådant nytt påfund? Var det inte bättre med traditionell undervisning? Måste alla elever nu bli entreprenörer? Är målet att alla i framtiden ska ha egna företag att driva? Är det verkligen relevant kunskap, kan man ju fråga sig.

Jag tror dock att man ska vara försiktig med att tänka att ett entreprenöriellt lärande är detsamma som en entreprenör i ordets klassiska betydelse. Om man slår i t.ex Wikipedia på nätet så står det: ”En entreprenör är ett begrepp för en företagsam person, ofta i betydelse företagsgrundare. I vidare bemärkelse används termen om en person är drivande och arbetar hårt för att nå framgång”. Ett entreprenöriellt lärande innebär att utveckla och stimulera kompetenser som att ta initiativ, ansvar och omsätta idéer till handling. Det handlar om att utveckla nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker.

I läroplanen för grundskolan står det:

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

Skolan ska alltså främja entreprenörskap men inte skapa små företagsledare som med vassa armbågar tar sig fram för att tjäna mest först. Det entreprenöriella lärandet är ett pedagogiskt förhållningssätt, inte en metod och det handlar om förmågor som alla elever ska utveckla inom alla ämnen i skolan.

Det entreprenöriella lärandet betyder att jag som lärare måste låta eleverna bli ännu mer delaktiga, de ska lära sig att ta ansvar och planera. De ska kunna samarbeta och dra nytta av varandras kompetenser. Det handlar om att vi måste låta skola och samhälle mötas. Det handlar inte om att lämna över undervisningen till eleverna utan tvärtom. Det handlar om att ge tydliga yttre ramar och strukturer samtidigt som eleverna tillåts utveckla de kompetenser som det entreprenöriella lärandet innebär.

I helgen gick Gråbo Nya Skolors stora Bokmässa av stapeln. Ett fantastiskt exempel på hur elevernas drivkraft och kreativitet mynnar ut i någonting att vara stolt över, någonting som tydligt visar vilken kraft våra elever besitter.

De har under resans gång fått känna hur kreativiteten flödar och texten kommer nästan av sig själv men också fått möta både motstånd och idétorka men ändå hittat vägar att komma upp ur de svackor och svårigheter som tornat upp sig. Att t.ex vända sig till någon klasskamrat eller någon annan och be om respons på det man skrivit för att komma vidare med kanske nya idéer och uppslag ger en inre styrka och tillit till sin egen förmåga.

Processen från idé till bok var både lång och mödosam men att få se elevernas glädje och stolthet när de fick ta emot sin bok i veckan var fantastisk. Tänk vilken möjlighet de fått att hitta vägar till att berätta sin historia! Att få uttrycka sin egen personlighet eller låta fantasin få vingar och flyga dit den vill. Åh, vad jag önskar att jag hade fått chans till det när jag gick i skolan….

Arbetet i Gråbo Nya Skolor har bara börjat och vi har en lång, spännande och kanske även mödosam väg att gå framöver. Men under resans gång finns stora vinster för eleverna som får nya möjligheter och förutsättningar till personlig utveckling och dessutom skapar tillit till sin egen förmåga att ta initiativ och eget ansvar på ”köpet”.

Allt var kanske inte bättre förr, trots allt…. 🙂

Åsa Magnesköld
Musiklärare
Lekstorpsskolan

Kika gärna på vår blogg: lekstorpsskolan.se för fler kreativa exempel.