Det finns många tankeväckande Jesusord. Ett av dem finner vi i evangeliet enligt Johannes kapitel 15 vers 17. Jesus säger: Detta befaller jag er, att ni skall älska varandra. En märklig befallning kan man kanske tycka vid första påseendet. Åtminstone i vår tid då kärleken många gånger är intimt förknippad med känslor och romantik och ibland tycks vara ett ganska flyktigt beteende, högst ombytligt och övergående och beroende av dagsformen.
Mot bakgrund av det: Kan man verkligen beordra fram kärlek?
Antagligen finns det en övergripande princip här som kan förklara en sådan befallning och jag tror att jag fann ett uttryck för den i DN häromåret. En av rubrikerna löd: Gör någon glad – bli lycklig själv! Det var filosofen Bengt Brülde, en av förgrundsgestalterna inom svensk lyckoforskning som förorsakat rubriken. I artikeln framgick att forskning påvisat att lycka uppnås av att vara del i en större helhet, att hitta större mål att leva och kanske dö för.
– Trenden i samhället är en alltmer tilltagande jakt på att få det bra för egen räkning. Men minst lika viktigt för oss är att känna ansvar för andra och vår omvärld, säger Brülde.
Att göra något för att hjälpa människor i nöd och att utveckla sin generositet har inte bara effekter på andras lycka utan gör också oss själva lyckligare.
Det var väl inga chockerande och helt överraskande forskningsrön, men ändå. Det känns fortfarande som ett oerhört viktigt inlägg i den kommunikationsflod vi står i, som öser över oss budskap om möjliga insatser för att uppnå lycka och välbefinnande, och nästan alltid är insatserna förknippade med något som kostar och som någon annan tjänar pengar på: Resor, prylar, spa-vistelser, terapier, upplevelser, förströelse. I den cirkusen är det chockerande och utmanande att som Brülde framhålla forskning som visar att lycka, det uppnås inte på det viset, inte alls.
Reklamindustrin är i själva verket en stor bov i sammanhanget, menar Brülde, eftersom dess uppgift är att göra oss missnöjda med det vi har och det vi är.
Och han fortsätter
De budskap vi exponeras mest för är att vi bör satsa på att få det bättre för egen räkning, att vi bör unna oss saker och skämma bort oss själva, för det är vi ju värda. Samtidigt som all forskning visat att vi blir lyckligast av att vårda nära relationer och av att arbeta.
Lycka, säger han, hör intimt ihop med livsmening och konstaterar till slut att
–Den som arbetar för en bättre värld tillsammans med andra, som gillar att göra det och som i samband med det använder och utvecklar sina förmågor, en sådan person lever inte bara ett meningsfullt liv, hon är också lyckligare än de flesta.
Alltså: Gör någon glad – bli lycklig själv.
Men kan man beordra kärlek? Tja, om man nu är Gud och vet att det enda rätta och det allra bästa för oss människor det är att älska varandra, så måste man ju i alla fall försöka få oss att göra det, och det gjorde Jesus.
Älska varandra, sa han. Och gör vi nu det – ja då funkar ju befallningen.
Vänliga hälsningar
Mattias Algotson
Kyrkoherde St Lundby församling
