Den bästa stunden på dagen är nu, när alla andra sover och jag sitter med en mugg kaffe och morgontidningen samtidigt som jag försöker få ihop den här artikeln. Det ligger en lång solig vårdag framför. Då kan man inte annat än känna livet i sig, som farbror Nilsson sa i berättelsen om Madicken.
Jag har ju tidigare berättat att jag älskar allt som har med Astrid Lindgren och hennes berättelser att göra och jag är långt ifrån ensam om det i min familj, så under gårdagen hade jag bjudit in mina barn med respektive samt min syster och hennes barn till en tävling i just kunskap runt Astrid Lindgren.
Vi fick en härlig dag med många skratt, vi åt gott och till slut kunde vi kora årets vinnare som blev Nanna. Detta är för mig livskvalité att få umgås med nära och kära, att inte behöva känna stress i jobbfrågor eller knepiga politiska frågor. Tänker ofta att jag ska bli bättre på att ta vara på sådana stunder – men det är kanske just det saken handlar om, att skulle man få sådana stunder för ofta så kanske man inte hade vett att uppskatta dem som jag gör nu?
Vi har i dagarna firat Valborgsmässoafton. Nu är det vår, vad än vädret säger! Och vi var många här i Gråbo som anslöt uppe vid elden nära Hembygdsstugan i tisdags kväll för att välkomna våren. Det är verkligen en känsla av gemenskap som inträder då jag får stå där tillsammans
med en massa andra människor, kända och mindre kända, framför en stor härlig brasa och lyssna till manskören som sjunger, Sköna maj Välkommen! När jag sedan dagen efter, på 1 maj läser det Dennis Jeryd skrev hör på Gråbo.nu, om att skapa en större samhörighet bland oss Gråbobor kändes det helt rätt att tänka tillbaka på Valborgsmässoafton. Det spelar ingen roll vilken partitillhörighet, kyrka, företag eller boende just i Gråbo vi är/har, samhörigheten finns och jag tror den växer sig starkare.
Våren – så mycké liv! Man nästan ser när det växer ute i naturen och alla fåglar som flyger hit och dit för att hitta någonstans att bygga sitt bo. Jag kan varje vår bli så fascinerad av när just fågelsången kommer tillbaka. Först då inser jag hur tyst det varit under vintermånaderna och hur mycket jag faktiskt saknat deras sång. Vi människor lever också upp och blir mer glada under våren, min känsla är att vi även stannar upp och pratar mer med varann. Våren inger oss med en känsla av hopp, för vad som skall ske i framtiden och för det som händer i morgon.
Detta är sådant man kan fundera över då man sitter ensam, alla andra sover och man har en hel, härlig solig dag som ligger framför…
Ylva Eggehorn har skrivit många dikter och jag vill avsluta med några rader från henne…
Har du vaknat någon gång
timmen innan gryningen…
timmen innan fågelsång
varslar nästa daghar du hört i tystnaden
hur ditt eget hjärta slår
hur en ensam klocka går
timmen innan fågelsång…
vad ska det bli av…
Kram! Kram!
Annelie Lundström
Ambulanssjuksköterska &
Kommunpolitiker för Kristdemokraterna
