Jag har de senaste åren funderat kring läxor och hur de bör utformas. Under det här året har jag t o m funderat över om de skall finnas över huvudtaget? När jag läste en mycket intressant artikel om läxor i Pedagogiska Magasinet nr 2, 2013 så fick jag vatten på min kvarn och jag började skriva på den här krönikan.
I år är det 18 år sedan jag inledde min lärarbana. Jag har alltid delat ut läxor. Har inte reflekterat så mycket över det. Det är något som ingår i jobbet. Något som tränar barnen i att ta ansvar.
Jag har nog tyckt att det slarvats ganska mycket med att lämna in läxorna i tid och att läxorna varit slarvigt gjorda, troligen på kortast möjliga tid. Jag har nog lagt mycket av skulden på föräldrarna som inte hjälpt sina barn. – Det kan väl inte vara så himla svårt att få gjort en läxa och att få in den i tid? har jag tänkt. Sedan fick jag egna barn…
– Hoppsan, vad tiden går fort efter hämtning, matlagning och måltid. Barnen är trötta och griniga, vem har inte upplevt ”hell hour” efter hämtning? Själv är man väl inte heller så himla pigg och käck, efter en dag på jobbet. Plötsligt såg jag läxläsningen ur ett helt annat perspektiv. Jag älskade att gå i skolan, dyrkade fröken och gjorde precis som hon sa. Och jag hade inget problem med att välja yrke. Att sedan upptäcka att man fött ett barn, som när han börjar skolan, uttrycker att han ”hatar” skolan, blir lite av en chock. Och hur det är att göra läxorna då, kan ni bara föreställa er.
Min äldsta son är nu inne på sitt fjärde skolår och han har fått läxor i ungefär tre år. Läsläxorna har varit OK. Vi har läst mycket tillsammans, började redan när han var 10 månader.
Läsläxorna ser likadana ut från vecka till vecka, men matte-läxorna ser oftast olika ut. Jag är tacksam att jag har en pedagogisk utbildning, men ägnar samtidigt en tanke åt de föräldrar som inte har det och som ska försöka hjälpa sina barn med matteläxorna. Matte-undervisningen ser inte riktigt ut som när vi själva gick i skolan. Kan bara tänka mig vilka diskussioner det blir hemma när föräldrarna räknar ut matteproblem på ett sätt och barnen försöker komma ihåg hur läraren har lärt ut i skolan.
Jag vet själv av erfarenhet, att detta har blivit ett jätteproblem i många familjer. Jag vet också att vissa pedagoger i landet lägger tid på att utbilda föräldrar i hur barnen lär sig räkna matte. Under en period av den här terminen har min son haft intensiv-träning i matte med en lärare. I läxa har han då fått matte-spel i läxa. Det tyckte han var jättekul!
Skrivläxorna är också ångestladdade. Det är jobbigt att skriva långa texter och det är svårt att formulera meningar. Lusten att skriva en text är oftast lika med noll. Själv har jag aldrig delat ut skrivuppgifter som går ut på att hitta på en berättelse eller en faktatext. Vad säger resultatet om barnens skrivförmåga? Den säger kanske mer om föräldrarnas, eller? 😉
När jag började arbeta i Gråbo, ändrades mina arbetstider. Istället för att arbeta 45 timmar i veckan, varav 10 timmar hemma, skulle jag nu arbeta 40 timmar på skolan, halv fem skulle jag gå hem och vara ledig. Och dessutom arbetar jag nu på loven. Väldigt ovant, men nyttigt – nu blev jag tvungen att reflektera över hur jag använde de dyrbara timmarna som jag inte var tillsammans med mina elever. När vi, i vårt arbetslag, kom överens om att ge så lite läxor som möjligt, släpptes en stor sten. Jag insåg hur mycket tid jag hade lagt på att ”hitta på” roliga och meningsfulla läxor. Och inte nog med det. När läxorna kom tillbaka skulle de naturligtvis rättas och kommenteras, innan den nya läxan lämnades ut. Vilken stress!
När vi diskuterar läxor med våra föräldrar dyker ofta följande argumentet upp: Men, hur ska jag kunna veta vad mitt barn gör i skolan om han/hon inte får några läxor? Svaret är enkelt: Läxorna är till för att barnen skall utveckla sina kunskaper. Inte för att föräldrarna ska få insyn i skolarbetet. Det finns andra sätt att få den insynen. T ex genom informationsbrev, besök under skoldagen eller att gå på öppet hus.
Att man ska ge läxor för att förbereda barnen för de högre stadier, är heller inget hållbart argument. Vad är det som säger att man måste få mycket läxor när man blir äldre? Vad är det man lär sig när man gör läxor? Vad är det man tränar på, som man inte kan träna på i skolan?
Har också läst att en del pedagoger delar ut läxor för att man annars inte ”hinner” med allt som skall läras in. Om vi i skolan inte ”hinner”, är det ett annat problem. Vi kan inte lägga över det pedagogiska ansvaret på våra föräldrar.
Läser i Pedagogiska Magasinet att en del skolor som slutat dela ut läxor, förlänger skoldagen istället. Jag minns när jag gick på gymnasiet på Göteborgs högre samskola, i slutet av 80-talet. Samskolan är en montissori-skola och arbetade lite annorlunda. Vi hade något som kallades EA (eget arbete). Det gick ut på att vi de två sista lektionerna, varje dag, kunde gå till olika ämnessalar och göra våra läxor. I ämnessalarna fanns det olika ämneslärare. Man gick till den salen vars ämne man behövde hjälp med. I salarna fanns det närvaro-listor. Arbetade man flitigt och fick den hjälp man behövde gick man hem utan läxor!
Jag är inte helt emot till läxor, men det måste kännas meningsfullt, för barnen. De ska känna att det leder till något. Att de själva får ut något av det. Det är inte för lärarens skull man gör sina läxor.
Jag vet att läxor är en het potatis, både bland föräldrar och bland pedagoger. Det finns säkert lika många åsikter som individer. Det här är inget vi löser på en kafferast, men det krävs att man diskuterar och utvärderar det med jämna mellanrum. Läxor får aldrig delas ut slentrian-mässigt eller av tradition.
Avslutar med min sons argument mot läxor: – Det är i skolan man ska lära sig!
Pia Eriksson
Grundskollärare på Lekstorpskolan
Jag håller med om att skolan ska stå för att kunskapsmålen nås. I nuläget med besparingskrav på i stort sätt alla skolort får vi dock se upp. Dessutom är jag tveksam till hur man i t.ex engelska och moderna språk uppnår målen utan att eleverna får läxor. Vi ser redan nu att väldigt många elever inte har tillräckliga kunskaper i språken när de kommer till gymnasiet. Repetition är många gånger ledordet för att kunskaper ska sätta sig.
Politikerna måste förstå att sparar man in så får det följder. Färre elever kommer tyvärr att nå målen.
Jag inser också att ska man skaffa sig ett stort ordförråd på kort tid är det nödvändigt med glosor. Men, samtidigt märker jag idag, när jag undervisar åk 1-3 i engelska, har eleverna redan byggt upp ett litet ordförråd och det är inte skolans förtjänst;-) De har lärt sig att räkna till 10, hälsa på engelska, kanske rentav färgerna. HUR de har lärt sig de orden är det intressanta! Jag är övertygad om att det finns många olika sätt att lära sig ett språk på, läxor är ett av dem.