Nu klingar den välkända texten och familjära melodin från skolgårdar och kyrkor över hela Sveriges land och på många andra platser i vår värld. Barn och vuxna, ung och gammal, kristen eller inte – alla har vi någon form av relation till den traditionella psalmen.
Varje år när sommaravslutningen närmar sig så plockar jag, och Sveriges övriga musiklärare, återigen fram sången och börjar på nytt att nöta in texten och melodin med eleverna i klassrummen. För den är inte enkel.. Orden är lite krångliga, kan vara svåra att förstå och melodin är inte helt självklar att sjunga. Så varför byter vi helt enkelt inte ut den mot något modernare? Varför envisas med att använda något så gammalt och, ursäkta uttrycket, mossigt?
Att det finns nya och fräscha sånger, det vet åtminstone jag med säkerhet eftersom jag varit med och producerat en skiva med just sommarsånger för barn… 😉
För ”Den blomstertid nu kommer” är verkligen gammal. Den skrevs av biskop Israel Kolmodin på Gotland och texten trycktes för första gången i en psalmbok 1695. Melodin är en svensk folkmelodi som är känd från 1693 och används som melodi för flera olika texter i psalmboken. Och frågar du någon som levde i början av förra århundradet vilken psalm som sjöngs på skolavslutningen så tvivlar jag inte på vilket svar du får. Och just där har vi svaret till varför vi inte byter ut den psalmen mot något mer nyproducerat och lättsmält – ”Den blomstertid nu kommer” tillhör vårt kulturarv. Ett kulturarv som vi alla är en del av och som skolan fått i uppdrag av staten att värna. I läroplanen för musik står det att skolan, bland otroligt mycket annat förstås, ska lära ut:
”Musik som knyter an till elevens vardagliga och högtidliga sammanhang, däribland nationalsången och några av de vanligaste psalmerna, samt inblickar i svensk och nordisk barnvisetradition.”
Men stopp nu, kanske någon tänker – ska mitt barn verkligen tvingas sjunga psalmer i skolan? Och svaret är alltså ja – av flera olika anledningar. Dels för att vårt kulturarv ska värnas och föras vidare genom generationerna. För i vårt kulturarv finns vårt ursprung, grunden till vår identitet och det som är vi. Dessutom förenas hela Sverige, från norr till söder, öst till väst med svenska skolorna och svenska föreningar över resten av världen genom att ha något som vi alla kan. Förutom det är ju kristendomen en del av vår kultur och en grund för många av de traditioner och högtider som vi firar. En kunskap kring dessa traditioner och vår kultur är en grund för vår framtida demokrati. För om vi inte själva vet vilka vi är och på vilka grunder vår kultur vilar samt är trygga i detta – hur ska vi då kunna öppna vårt samhälle och låta det berikas av alla de nya kulturer och traditioner som kommer till vårt land? Ett multikulturellt samhälle bygger på stolthet, kunskap, öppenhet och nyfikenhet.
Så låt oss i dessa dagar mötas på skolgårdar och i kyrkor för att tillsammans stämma upp i en gemensam sång, den sång som våra föräldrar, far- och morföräldrar och deras föräldrar sjöng. Den sång som våra barn sjunger och förhoppningsvis även våra barnbarn och barnbarnsbarn i framtiden. Låt oss sjunga och förenas för att tillsammans bygga vidare på det kulturarv och det samhälle vi vill lämna vidare till de generationer som kommer efter oss!
Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt som varit dött,
sig solens strålar närma, och allt blir återfött.De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar och lundens gröna träd,
de skola oss påminna Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna som räcker året om.
Åsa Magnesköld
Musiklärare, Lekstorpsskolan
