Mot slutet av varje läsår brukar jag känna mig ganska sliten och längta till semestern när man kanske får sova lite längre eller i alla fall kan slappa lite på morgonen. Med tre barn kanske det inte alltid handlar om sömn. Bara att få rå om varandra utan att ha en tid att passa kan vara guld värt!
Men samma känsla av längtan infinner sig även då semestern börjar gå mot sitt slut. Fast då handlar det mer om en längtan tillbaka till skolans värld. Vad är det då där som drar?
I mitt jobb är sällan den ena dagen den andra lik. Jag vet mina ramar, att jag ska möta elever och kollegor, ibland en eller annan förälder. Men jag kan aldrig innan veta hur de jag möter mår eller hur elevens upplevelse av skoldagen blir.
En av mina kollegor brukar uttrycka det med att som lärare är vi i direktsändning hela tiden. Jag kan i min tanke planera vilka kunskapskrav vi ska arbeta med och ha en tanke över hur arbetet skulle kunna se ut. Samtidigt måste jag utgå från hur situationen ser ut just i mötet med eleverna och vilka önskemål och behov de har. Detta är en utmaning som jag ofta ställs inför i mitt arbete, men en utmaning jag inte skulle vilja vara utan.
Man kan gå många kurser och lyssna till många kloka föreläsare, men det är i mötet med dessa underbara barn och ungdomar jag lär mig mest. Deras frågor men också ifrågasättande ställer krav på mig som lärare. Hur kan jag möta deras frågor? Hur lägger jag upp undervisningen så eleven känner lust? Det kan vara många tuffa dagar men också mycket skratt och känsla av glädje när man arbetar som lärare. De där skratten och glädjen gör att jag vill stanna i skolans värld!
Åsa Hagström
Lärare Ljungviksskolan
