Mi amas vin – jag älskar dig/er – har vårt framträdande på Bokmässans Lilla scen under lördagen kallats av Maria Söderberg som är programansvarig. Vi är tre medlemmar i Esperantoföreningen i Göteborg, som med stöd av PowerPointbilder ska berätta om esperanto. Maria är proffs på utställningar och mässor, så vi accepterade förstås hennes förslag. Vi hade tänkt: Esperanto – smart språk, såklart! Båda rubrikerna kan ju ha sitt berättigande. För mig är esperanto både vänskapens och logikens språk. Så, ta plats före kl. 12 på lördag, Lilla scenen, Internationella torget, Svenska Mässan våning två.
Esperanto är tänkt att bygga broar mellan människor med olika språk. Språket är inte så känt i Sverige. Jag undrar hur många som vet, att elever på Lerums gymnasium under 12 års tid kunnat ha esperanto som tillval. Skolverkets nya regler har nu gjort det något svårare. Brasilien däremot har infört esperanto som skolspråk. Rektorerna bestämmer om det ska vara obligatoriskt eller frivilligt.
Själv gick jag en termin på Karlskogas esperantolinje hösten 2000 och hade kurskamrater från Japan, Albanien, Uganda och Danmark. Jo, några kom också från Sverige.
Ett från början konstruerat språk, behöver ju inte ha ett krångligt uttal, krånglig stavning eller krånglig grammatik. Esperanto har en grammatik med få, men hårda, regler, som inte ändrats under 126 år. Det är i grunden europeiskt och låter lite som italienska eller spanska. Ordförrådet har förstås ökat enormt. Det skulle vara ett utmärkt EU-språk!
En FN-tolk, Claude Piron, ansåg att 6 månaders esperantostudier ger samma språknivå som 6 års studier av ett nationellt språk. Men, det är inte ett språks eventuella kvalitéer som avgör om det blir ett världsspråk. Det handlar om militär, politisk och ekonomisk makt – och där kan esperanto inte hävda sig. Inget eget land, ingen armé, ingen stark ekonomi, men ett par miljoner brukare utspridda i ca 120 länder använder språket i olika sammanhang. En amerikanska åkte jorden runt under 16 månader, bodde hos esperantister och betalade bara för tre nätter. På nätet har språket vuxit. Senast jag googlade på ordet esperanto fick jag 115 000 000 träffar.
Jag skulle inte klara att skriva dikter på engelska, tyska eller franska. På esperanto går det lättare. Min nyutkomna lilla presentbok ”Kalejdoskop, vardagsfunderingar på svenska och esperanto till akvareller” går att köpa hos Gråbo Blommor & presenter.
Jag skriver för att få ordning på mina tankar. Det kan vara sorgsenhet, då min väninna från 1950 blev allt sämre. Det kan vara glädjen över ett charmigt barnbarn, det kan vara en kommentar till en väninna, som vaknade och trodde att hon försovit sig, då klockan visade 7, medan den i verkligheten var 19. Det kan vara funderingar över politikers villkor eller suckar över en styrelse, där medlemmar aldrig byts ut. Det kan vara funderingar över situationen i skolan och hur det är att vara pensionär. Slutligen kan man undra vem som bestämmer i vårt hus. Katten Alicia förstås!
Jag vill visa att det inte är så krångligt i dag att ge ut en bok. Förlaget Nomen i Visby har varit mycket tillmötesgående. Tidigare har jag anlitat Acta Print i Göteborg för att trycka ”Jag hade en gång ett jobb med A-skatt och månadslön”. Vet inte om den finns kvar på Gråbo eller Lerums bibliotek. Flera Gråbobor har skrivit om sina respektive arbetsliv, men också pensionärer i andra kommuner i Göteborgs-området har medverkat.
Vill sluta med ett citat av Goethe i svensk översättning:
Man borde varje dag åtminstone lyssna till en liten sång, läsa en bra dikt, titta på en utsökt tavla och om möjligt säga några förnuftiga ord.
Siv Burell
