I sommar besökte vi Kolmården. Det är alltid lika roligt och spännande att titta på alla djur. Sist vi besökte Kolmården fick vi köra med bil genom parken.
Nu har de blivit mer miljövänliga. Man ställer bilen och sätter sig i en lift som susar över huvudet på djuren. Jättespännande, tyckte ¾ av familjen!
¼ av familjen hade besökt Liseberg ett par veckor tidigare och fick något, som skulle kunna beskrivas som, panikångest, när han fick syn på liftkorgen! Lillebrors största oro var att liften skulle åka snabbt!
Vi föräldrar, blev inte oroliga, utan tycker att vi känner till vår sons ängslan väl. Vi lyckades med lock och pock och lite övertalning få med honom in i liften. Där satt han och kramade mig krampaktig om halsen under hela turen. Det var knappt att jag fick vrida på huvudet.
Till vår smala lycka hade några djurskötare hoppat in i liftkorgen före oss. De hade med sig frukt och grönsaker som de kastade ned till djuren, med jämna mellanrum.
Detta gjorde att de flesta djuren kom fram från sina viloplatser för att käka upp det som föll ned från luften!
Det krampaktiga greppet om min hals släppte mer och mer och lillebror kommenterade förtjust det han såg och vi skrattade t o m åt de busiga björnarna.
När vi väl stod med fast mark under fötterna igen, var lillebror överlycklig och önskade åka en gång till. Han ville dessutom berätta för läraren att det hade gått bra, att han hade klarat det!
-Vilken lärare, frågade vi nyfiket. Lillebror förklarade att han menade killen som skötte liftarna och som hade skickat iväg oss.
Gränsen mellan uppmuntran och press är hårfin ibland. Blandar man dessutom in sina egna förväntningar, blir det tufft för den utsatta.
Tänk er hur det kan låta när familjen åker på dyr vintersemester till fjällen:
– Jag önskar att du kunde inse hur roligt det är att åka nedför de svarta pisterna!
eller när det är dags för årets första dopp i havet:
– Det är så skönt att bada i det uppfriskande saltvattnet! Du måste prova! Krabborna är helt ofarliga! De kittlas bara lite under fötterna!
eller på Liseberg:
– Du kommer att älska att åka Balder, det är skitkul, tycker jag!
Ibland frågar jag mig själv: För vems skull gör vi det här? Är det så himla viktigt att mitt barn lär sig åka slalom? Måste alla älska att bada i saltvatten bland krabborna? Är man konstig om man inte njuter av att åka häftiga åk-attraktioner på Liseberg?
Ett som är säkert är i alla fall att när man tar steget och lyckas med det läskiga. Då växer man minst en meter. Det är häftigt!
Pia Eriksson
Lärare på Lekstorpsskolan
