Igår startade förtidsröstningen i EU-valet och på morgonen var jag och röstade i kommunhuset på Bagges torg. Jag vet att jag var först ut i Lerums kommun, men jag undrar om jag inte var först i hela landet rent av, vilket jag i så fall skulle tycka vara lite kul eftersom jag aldrig är först med något annat eller vinner några tävlingar av något slag.
Innan jag röstade tittade jag lite grand på de olika partiernas valsedlar (inte för att jag var osäker på vilken jag skulle välja, mer av nyfikenhet) och kunde konstatera två saker. Det ena var att många av de valbara kandidaterna var rätt så gamla (vad det nu är, jag ska komma till det). Det andra var att flera av de politiska partierna valt att inte uppge hur unga eller gamla deras kandidater är.
Och då undrar jag om det är så att det här med ålder börjar bli en icke-fråga. Vi kanske har kommit så långt att vi inte längre tycker att sjuttiofemåringar är åldringar som borde sitta i gungstolar och berätta om hur det var förr och lämna plats åt de yngre förmågor, som har framtiden för sig? Vi kanske äntligen ser människor bortom födelseår, rynkor och gråa hår. Och har de partier som helt och hållet struntar i att tala om hur gamla deras representanter är, kommit längst av alla? (Eller är det tvärt om, att de partierna väljer bort åldern för att de tror att väljarna ska tycka att de är för gamla?)
Själv funderar jag på om vi ska sluta att prata om ä-l-d-r-e-omsorg och ä-l-d-r-e-vård. Går det inte att säga omsorg och vård rätt upp och ned istället, eller demensvård om det är det man drabbats av. Klistrar inte dessa prefix ett slags kollektiv etikett på människor? Vi vet ju inte ens längre vad vi menar när vi säger att någon är äldre. Eller vet ni det? När är man äldre? När är man gammal? Kan vi inte svara på det, är orden väl inte särskilt användbara. Omoderna rent av.
Hälsningar från
Lill Jansson (fp)
Kommunstyrelsen och Kommunfullmäktige
Telefon: 0735315237
Blogg: lilljansson.se
Twitter: @lilljansson
Facebook: facebook.com/lilljansson
Instagram: @lilljanssons
