Solen gassade på Lekstorpsskolans asfaltsplan. Scenen var lövad och från alla väderstreck kom förväntansfulla och finklädda elever. Med sig hade de syskon och föräldrar, som i sin tur tagit med picknick-korgen. Medan familjerna slog sig ner i skuggan av de stora gamla träden förberedde sig eleverna för sina framträdanden.
Plötsligt drog allt igång med ”sommartider hej hej, sommartider”, några elever framträdde med nyskriven text till den gamla klassikern. Efter det var det inte en lugn stund. På scenen avlöste arbetslagen varandra med att sjunga härliga sommarsånger allt varvat med allsång. Rektor talade om att det finns stora skillnader, men framför allt likheter mellan skolavslutningar förr och nu.
Det enda tråkiga var när musikläraren Åsa försökte få en motvillig skara att sjunga ”Idas sommarvisa”. Hon insåg dock snabbt sitt misstag och alltihop förvandlades till lärarnas spex, deras sommargåva till eleverna. Eleverna uppmanades att inte glömma skolan och att komma tillbaka, vi har mer att lära av varann.
Efter avslutningen dröjde sig många kvar länge i den varma sommarkvällen. Man fikade pratade och barnen lekte. När de sista lärarna lämnade skolan hade några barn varit hemma och kommit tillbaka för att fortsätta leken. Det blev en härlig kväll på Lekstorpsskolan, och nu är det sommarlov.
Text: Elisabet Tilly
Foto: Ragnar Nicklasson
Video: Chrille Zetterberg
