Det är ett omdöme som Jesus själv ger om en kvinnas tilltro till hans möjligheter. Orden finns i den text från Matteusevangeliet 15:21-28 som det predikas över i många kyrkor nu i helgen. Någon har räknat ut att ungefär 25 % av berättelserna i de fyra evangelierna handlar om hur Jesus botar och befriar sjuka, bundna och sargade människor.
Här skildras hur Jesus och lärjungarna går från Galliléen åt nordväst och närmar sig städerna Tyros och Sidon. De är alltså på på väg ut från judiskt område. Här möter de en kvinna med ett desperat behov av hjälp. Hennes dotter lider svårt av en demon som binder och plågar henne. En förtvivlad mor som ropar på hjälp för det käraste hon har. Så möter hon Jesus och lärjungarna. Hon har troligen aldrig träffat Jesus. Däremot har ryktet om Hans underverk spritts och hon har en enda tanke i sitt huvud; ”Den enda som skulle kunna hjälpa mitt barn är Han som jag hört så mycket om.”
Hon börjar ropa på hjälp: ”Herre, Davids son, förbarma dig över mig!” Hon följer efter Jesus och lärjungarna och fortsätter att ropa. Jesus är märkligt nog tyst och ger henne inget svar. Till slut blir det så besvärande att lärjungarna ber Jesus avfärda henne men kvinnan fortsätter att ropa. Då säger Jesus det som borde fått henne att ge upp hoppet: ”Jag har inte blivit sänd till andra än till de förlorade fåren av Israels folk.” Kvinnan var alltså icke-jude och stod därför utanför de löften som gällde för Israels folk. Trots detta avvisande svar så ger hon inte upp. Hon faller ned inför Jesus med en enda bön: ”Herre hjälp mig!”
Nu använder Jesus en liknelse som verkar ännu mer avfärdande: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” Trots detta svar håller kvinnan fast vid sin övertygelse och säger: ”men hundarna äter ändå smulorna som faller från deras herrars bord” Då uttalar Jesus orden i rubriken för dessa rader och så sker undret och dottern blir frisk i den stunden.
En stark tro – Hurdan är den och hur får vi en sån? Det är viktiga frågor som aktualiseras denna söndag.
Först tänker jag att det har med mitt liv att göra. Jag behöver Hans kraft och hjälp för att ha något fast att bygga mitt liv på. Särskilt i livets allra svåraste passager är tron på Jesus den kraft som bär på ett särskilt sätt. Men tron är ingen enkel automatisk lösning som vi tillägnar oss på ett lättvindigt sätt. Ibland säger vi att tron är en gåva något vi tar emot från Gud.
Kvinnans tro är exempel på detta. På något sätt hade hon i sitt inre tagit emot en övertygelse om att det hos Jesus fanns den enda hjälp som svarade mot hennes angelägna behov. Den övertygelsen gav henne kraft att hålla ut. Den kämpande tron – så rubriceras söndagens text.
Det andra jag tänker om denna text är att det är Jesus som är nyckelpersonen när det gäller tron. Han kallas i Bibeln för ”trons upphovsman och fullkomnare”. Det är i hans närhet som kvinnan utkämpar sin kamp och trots att Jesus t.o.m. verkar avvisande så håller hon sig ändå nära intill honom och där, i Hans närhet, kommer till sist svaret.
Tron på Jesus är alltså inte en teoretisk lära utan har med själva livet att göra med min längtan, mina frågor och medmänniskors behov att göra. En stark tro är att vilja och våga hålla fast vid att Jesus är den som har alla möjligheter mitt i våra begränsningar. Ibland luras vi att tänka att tron är något jag måste prestera själv. Vi säger att vi har svårt att tro eller att vi har så dålig tro. Så ser vi på våra egna möjligheter men det som är helt avgörande för tron är frågan vem vi tror på. Det är när jag sätter all tillit till Honom som tron kan karakteriseras som stark.
Alf Källström
Pastor Missionskyrkan Gråbo
Matteusevangeliet 15:21-28
Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon. Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade:”Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt.”Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom:”Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar.”Han svarade:”Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.”Men hon kom och föll ner för honom och sade:”Herre, hjälp mig!”Han svarade:”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.”Hon sade:”Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord.”Då svarade Jesus henne:”Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill.”Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.
