Prövningens stund är rubriken över den här söndagens bibeltexter. En prövning som kanske främst syftar på den prövning av djävulen som Jesus fick utstå. Vi läser om det i Matteus kapitel fyra och kyrkan har i alla tider jublat över att Jesus bestod testet, uttryckt bland annat av Hebreerbrevets författare som drar slutsatsen:
Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp. (Hebreerbrevet 4:15-16)
I dagens text från första Moseboken kapitel 16 möter vi också två hårt prövade personer. Den ena är Hagar, tjänarinnan som fick bära sin husbondes barn på sin matmors uppdrag, men som när hon blev lite väl stolt över detta drog på sig sin matmors vrede och kördes bort från hemmet. Den andra personen är matmor själv, Sara, som likt så många kvinnor runt om i vår värld inget hellre ville än att få föda ett barn men som inte kunde det. Och som i sin förtvivlan över att inte heller kunna ge sin make ett barn ber honom att ligga med hennes tjänarinna och på så sätt få bli far. Men berättelsen låter också förstå att hon inte fullt ut klarar att hantera det här utan far ut i vrede över Hagar, kanske till följd av sin stora sorg och smärta över att själv förbli barnlös.
Två kvinnor som prövas hårt, men som så småningom får möta stor barmhärtighet och nåd.
Hagar lämnas inte ensam att dö i öknen. Herrens ängel möter henne där, välsignar henne och ber henne att återvända till sitt hem hos Abraham och Sara. Och av den fortsatta berättelsen förstår vi att det går bra och att hennes son Ismael växer upp som son i huset. Och Sara, ja hon försonades kanske med sin livsituation, men Gud är inte bara seendets Gud, som Hagar kallade honom efter att ha blivit sedd och bekräftad i sin prövning. Gud är också överraskningarnas Gud. Och vi kan läsa om hur Sara 13 år efter att Ismael har fötts blir havande även hon och föder en son – Isak.
Gud välsignade Ismael och gjorde hans ättlingar talrika och både den judiska och den islamiska traditionen anser att Ismael är det arabiska folkets förfader medan Isak, som Gud upprättade sitt förbund med, är stamfader åt det judiska folket. Två folk som alltså kommit ur svåra prövningar och som alltjämt lever under svåra prövningar där inte många människor ser hur det hela skall kunna sluta väl en gång. Men kyrkan bekänner trotsigt att Gud inte bara är seendets Gud som ser till var och en och tröstar och välsignar. Han är också överraskningarnas Gud. Ingen vet var prövningarna leder de båda folken i slutändan.
Som för dig och mig. Vi ber i bönen Fader vår om att slippa frestelser och prövningar.
Och samtidigt, när vi nu inte slipper dem helt och hållet är det kanske för att prövningarna och frestelserna gör något med oss som i slutändan kan leda oss rätt i alla fall.
Mattias Algotson
Kyrkoherde i Stora Lundby Församling
Epost: mattias.algotson@svenskakyrkan.se
Foto: Odan Jaeger
