Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.
De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: ”Herre, skall du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.” Petrus sade: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!” Jesus sade till honom: ”Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.” Då sade Simon Petrus: ”Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.” Men Jesus sade till honom: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.” Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.
När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: ”Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.
Ur Johannesevangeliet kap 13, vers 1-17.
Vi möter Jesus och lärjungarna i den övre salen. Där hade de samlats för att äta påskmåltiden tillsammans. De hade just lagt sig till bords när Jesus reste sig upp igen, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började att tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken. Det var en vanlig tjänarsyssla vid den här tiden. Vanligast var naturligtvis att man tvättade sina egna fötter, men nu tvättar alltså Jesus lärjungarnas fötter. Han som var deras mästare, rabbi, lärare. Han som de bekände som Guds son som kommit i världen, Messias, Guds utlovade frälsare. Det är han som nu vänder upp och ner på alla föreställningar de rimligtvis kan ha haft och faller på knä inför var och en av dem och tvättar deras dammiga och svettiga fötter.
Jag vet inte om du varit med om att någon gör så med dig, men oavsett det så kan du säkert föreställa dig hur märkligt och lite pinsamt det kan kännas när någon tvättar dina fötter och så mycket märkligare om det är din chef, din förebild, din idol eller kungen själv.
Den enkla men högst ovanliga handlingen som Jesus utför den allra första skärtorsdagen gav lärjungar i alla tider en viktig pusselbit till deras Gudsbild. Jesus tvättade lärjungarnas fötter och det har betydelse för hur du och jag idag kan relatera till Gud. Jesus, Guds son, ger oss här bilden av Gud som en Gud som väljer att nalkas oss med ett ödmjukt och tjänande sinnelag. En Gud om inte ser ner på oss, som inte granskar oss, inte klandrar oss och inte anklagar oss, utan som liksom kommer till oss underifrån, för att lyfta oss. Jesus visar också på att Gud inte är främmande för det vi kanske minst av allt vill visa upp för honom, det smutsiga och det som vi kanske tycker är lite fult och osmakligt. Han räds inte för det. Han tar fram vatten och en handduk och tar hand om oss.
Till gudsbilden som förmedlas hör också detta att han anförtror oss samma uppgift som han själv tagit som sin. Jag har gett er ett exempel för att ni skall göra som jag har gjort med er, säger han. Det vill säga, den kristna kyrkan bekänner en Gud som i oss människor ser potentiella bundsförvanter. Såsom jag har tjänat er skall ni tjäna varandra. Så lämnar tron sin teoretiska tillvaro och blir till praktisk verklighet för de människor som jag får chansen att tjäna.
Gudsbilden som förmedlas av Jesus som tvättar lärjungarnas fötter och ber dem att upprepa detta skänker oss två saker: En trygg förvissning om att Gud kommer till mig underifrån för att tjäna och lyfta mig och i samma stund betror mig med uppgiften att nalkas mina medmänniskor på samma sätt. Vi är alla barn och har en gemensam Fader.
Mattias Algotson
Kyrkoherde
Foto: Martina
