Den 6:e februari var det, Samernas nationaldag. Kolt och jojk. Tänk om ändå Sverige värnade lika mycket sitt ursprungsfolk som de gör om Kalle Anka på julafton. Själv tycker jag det är oerhört spännande att läsa om samerna och deras kultur. Kanske är det min fascination kring myter och sagor som spelar roll här. Att jag dras med i naturtänket, gör kopplingar till andra ursprungsfolk som till exempel indianerna i Amerika eller inuiterna på Grönland.
Som lärare får jag entusiastiskt dela min upplevelse med mina elever. Onsdagen innan nationaldagen arbetade vi med detta i de tre årskurserna på lågstadiet. Tema Samer.
– Vad är det?! säger eleverna.
– Jag har hört ordet förut! säger en. Men jag kommer inte ihåg vad det är…
Barn idag vet inte, vilket är synd tycker jag. Det finns så mycket att lära sig om samerna och deras kultur. Deras livsstil, religion, språk.
Jag berättar om att de har ett område i norr som kallas Sàpmi som sträcker sig genom flera länder och att de bott där i flera tusen år. Att de har speciella dräkter som kallas för kolt och att de förr bodde i tältliknande bostäder som heter kåtor. På deras nationaldag sjunger de sina särskilda sånger, de jojkar.
– Men det gjorde ju han Jon-Henrik!
Kopplingen dras. Samerna finns fortfarande kvar. Kolten och jojken används än idag.
Vi pratar om hur samerna sköter om renar. Hur samiska barn kan gå i sameskolor och där får lära sig mer än bara svenska, matematik och engelska. Här lärs det ut lassokastning och särskild slöjd för att bevara kulturen. Mina elever sitter och gapar med vi ser på ett klipp där samiska barn förklarar hur det är att vara same.
Dags att befästa kunskapen. Hur såg flaggan ut nu då? Vilka färger hade kolten? Vad kallades bostaden? Vi bygger upp ett gemensamt samelandskap med kåtor, snö, renar och träd. Eleverna vill göra mer men lektionen är slut. Skoldagen är slut.
Samma eftermiddag konstaterar jag tillsammans med mina kollegor att detta var ett lyckat tema. Eleverna må komma ihåg olika mycket. Vissa kanske inget alls. Men vårt Sàpmi-landskap står uppställt för utställning och både elever och pedagoger är otroligt nöjda med vad vi åstadkommit. Nästa år kanske vi kan gräva ännu lite djupare in i samernas värld.
Rebecka Olofsson
Lärare Ljungviksskolan
