Kom hem från Mötesplats i fredags och slängde mig i en vilstol ute i trädgården. Vi har haft Mötesplats i Missionskyrkan nu sedan i januari och varje fredag när jag kommer hem, efter att allt är diskat och undanplockat, är jag trött men lycklig.
Så skönt då att få lägga sig i solen en stund och bara vara stilla. Kroppen vilade sig men hjärnan gick igång. Jag började fundera över vad en viloplats är och var min viloplats är där jag kan hämta ny kraft.
Konstaterade för mig själv att jag har flera viloplatser beroende på olika omständigheter, väder och årstider.
Jag har en liten glänta i vår skog, ca 50 steg in från vår tomtgräns. Dit går jag ibland och bara sätter mig. Där är så rofyllt och tyst. Där kan jag rensa min hjärna och jag njuter av att bara vara där. Gammal scout som jag är så trivs jag och finner ro i naturen.
Till denna lilla glänta har jag många gånger gått när jag är orolig för något eller någon och behöver be. Kan sitta där och bara lyssna på fågelsången och bara vara. Jag kallar det stället för min vilo och böneplats. Där är bara så gott att vara där, det är nåt speciellt med just det stället. Men det är inte bara jag som gillar det stället.
Förra hösten när jag skulle gå dit och sätta mig, var platsen upptagen. Varje dag kom en älgko och hennes kalv dit och la sig och låg där i flera timmar.
Visst är det märkligt att av alla platser i hela stora skogen så låg de just där varje dag. Kanske kände de också en speciell frid där.
På sommaren är jag mycket på Hönö. På semestern är det lättare att få tid till vila och ro. Då är man liksom inställd på det.. Där är havet och klipporna en sån där go plats. Bara man sitter och tittar ut över havet så fylls man av en härlig känsla, och även när havet är i uppror så ger det ändå en känsla av ro. Guds skapelse är så fantastisk!
Varannan måndag upplever jag lite lyx mitt i vardagen. Då träffar jag sex andra kvinnor. Vi turas om att vara i varandras hem. Den vi är hos har fixat en enkel fika, macka och nån go kaka . Så skönt att få gå direkt från jobbet och bara få sitta ner med goa vänner. Efter fikan så delar vi livet med varandra, vi samtalar om hur vi har det. Sedan ber vi i all enkelhet för det som ligger på våra hjärtan. Dessa måndagar är helt underbara och är också en slags viloplats, som jag inte vill vara utan.
Tror det är viktigt att vi har tid och plats för vila. En stund då man kan sortera alla intryck som bara strömmar emot oss. Tid för reflektion och eftertanke.
Var har du din viloplats?
Inger Karlsson
