Nu är vi här igen- hösten har slagit till ordentligt och när jag kollade på väderprognosen igår, så lovade den nio dagar med regn och rusk. Klockan är nu på vintertid och chansen att komma ut på hundens långpromenad i dagsljus, krymper för varje dag. Tjatar på maken att han skall sätta in de där lamporna i fönstret någon gång- det är skönt att komma hem till ett hus med några små ljuspunkter på kvällen. Längtar efter advent, då man med gott samvete kan ha ljusstakar och stjärnor med varma färger i varje fönster.
Då kan jag tycka att det är rätt roligt och mysigt med Halloweentraditionen! Under min uppväxttid fanns det inte så många som firade detta. Under ungdomstiden arrangerades fester med Halloweentema men ingen gick ut och spökade.
Någonstans på nittiotalet, började den traditionen att komma till Sverige och i början på nästa århundrade, även till lilla Björboholm. Då var det inga småbarn, det var ungdomar som hade lagt ned mycket jobb på sina sminkningar och masker. De knackade på och frågade ’Bus eller godis’ och det första året var vi ju lite oförberedda, då de kom mitt i veckan. De nöjde sig dock med lite äpplen och kakor.
Någonstans där började det för oss. Vi fick barn, ungdomarna kom tillbaka år efter år och blev ett spännande inslag även för våra små telningar. Ungdomarna kom alltid den 31 oktober, då Halloween firas ’på riktigt’ runt om i världen och det var väldigt sällan som det krockade med vårt svenska Allhelgonafirande. I den här vevan började det också komma ut goda recept i tidningar och böcker och spännande sätt att dekorera inför en Halloweenfest, som ju är en spännande, ljusrik fest, med både hedniska och religiösa rötter. Detta tilltalade mig, då man ju nu på hösten lätt kurar ihop sig i soffan och saknar de spontana tillfällena till samtal och umgänge som alltid uppstår under sommaren med grannarna, över häcken, runt grillen, vid badstranden.
Vi började fira Halloween när barnen var små och vi hade en höstfest med grannarna i oktobermörkret, maskerad och god mat i bästa knytkalasanda, där alla tog med sig något; en pumpapaj, grönt mos, fingrar med naglar på (korv och mandelflarn) mm. Det blev en fest att se fram emot på höstlovet, som ju bekvämt nog ofta sammanfaller med den 31 oktober. Vi pysslade innan, gjorde fina dekorationer, karvade pumpor och bakade spökkakor.
När det mörknat, tog vi barnen, reflexerna och gick ut att säga bus eller godis till de grannarna som tycker det här är kul. För små barn räcker det ju med ett par hus och spänningen att vara ute i mörkret. Ibland var det någon som sa bus och då gav barnen en föreställning i hur läskigt de kunde låta i sina olika maskeraddräkter, till nöje för grannarna som ofta gav dem en frukt eller lite godis som belöning ändå. Nu är barnen större, de har fortfarande Halloweenfest emellanåt och de har lärt sig vilka grannar de skall knacka på hos, vilka som uppskattar att se deras ansträngningar i konsten att klä ut sig.
I min familj har vi varit lyckligt lottade och inte saknat så många gamla släktingar men de senaste åren har alla mina mor- och farföräldrar gått vidare. Betydelsen av Allhelgonadagen har vuxit, även om jag själv tänker på min Besta (mormor) de flesta dagarna om året. Det är verkligen magiskt att vara på kyrkogården på Allhelgonadagens kväll, då hela området glimmar av tända ljus.
Gudstjänsterna denna helg är också mycket ljusrika, sorgliga och glädjefyllda på en gång. Det är ju sorgligt att förlora sina nära men också en stor glädje i att ha fått lära känna dem och vara med dem. Det är de goda minnena av min gosiga farmor och bullriga farfar jag vill vårda, även på Allhelgona, inte tanken på att de har dött.
Med detta vill jag säga att vi faktiskt kan ha bägge traditionerna, sida vid sida, om man respekterar dagarna för vad de är.
- Försök att släppa ut era barn den 31 oktober, inte på alla Helgons dag, då många faktiskt har middag ihop och vill tänka på sina nära och kära i lugn och ro.
- Glöm inte reflexerna!
- Lär barnen att gå därifrån, utan bus, om grannarna inte vill öppna dörren.
- Lär barnen att tacka för det de får, oavsett om det är godis, kaka eller ett knäckebröd.
- När någon då faktiskt väljer bus, lär barnen goda bus; Låt dem visa sina färdigheter i att skrämmas, sätt en fladdermus eller ett spöke på en pinne och låt den flyga runt, tejpa fast ett spöke på fönstret, snurra lite toapapper runt brevlådan.
- Skicka inte med barnen ägg eller ketchup (och håll koll på skafferiet om du har mer egensinnigt busiga barn…) eller annat som leder till flera timmars städ- då blir det hela bara negativt och det vill ju ingen ha.
- Lär barnen traditionen runt vår Alla Helgona också-det är en magisk upplevelse för dem att besöka kyrkogården i mörkret på Alla Helgons Dag, även om man inte har någon att besöka där.
- Kanske är just denna dag en bra dag för lite bläddrande i fotopärmarna med bilder på farfar som leker med sin leksaksbil. I dagens digitala fotovärld, är det lätt att låta de gamla fotoalbumen bli dammiga.
Med hopp om lite ljus i mörkret
Camilla Sundberg
