Ungdomar har idag mycket press på sig i sin vardag, för höga förväntningar att se upp till. Alla ungdomar har inte mod till att inse och våga säga ifrån, problemet i detta är att säger man inte ifrån kan ingen hjälpa till eller förändra.
Jag i skrivandes stund går i 9:an i skolan och sysslar med handboll och ridning på ganska hög nivå. Jag vill få höga betyg och lyckas bra i handbollen och ridningen. Ja, jag sätter en del press på mig själv men jag vågar inse det och säga till mig själv ”Men Johanna, blir det inte för mycket nu?” och inte lägga för mycket press på mig själv. Det är ett tips till alla där ute som läser detta.
Ungdomar i min ålder strävar efter att lyckas mer än att bli lycklig. Frågar man vilken ungdom som helst ”Vad vill du bli när du blir stor?” så kommer 9 av 10 svara något men karriären och inte något som att bli en bra mamma eller pappa. Så i tonårsspråk så skulle jag säga ”att bli lyckad är den nya lyckan”. Ungdomar tror att bli lyckad är vägen till lycka, men är det verkligen så? Jag vet inte.
Jag tycker samhället ska lägga mer energi på att få ungdomarna, som är en stor del i vårt samhälles befolkning, att må bra. Det är då det här med att bygga nya hus och lägenheter lönar sig, för mår folket bra här kommer fler flytta hit. Det är något kommunen kan jobba med. Då skulle jag vilja bo i Gråbo livet ut, ha Gråbo som en plats mina framtida barn att växa upp på.
Jag tycker samhället ska lägga mer energi på att få ungdomarna att må bra.
Men hur kan vi lösa detta då? Det är väldigt svårt att se på ungdomar att de är pressade. Det är bara något de själv vet. Men hur ska vi få alla ungdomar att våga inse och våga säga ifrån? Det är en fråga bara vi ungdomar kan lösa.
Hoppas ni har fått en karamell att suga på en stund. Glöm inte att det är viktigt att VÅGA inse och VÅGA säga ifrån!
Med vänlig hälsning, en stark människa
Johanna Forsman
