Tristessens faror

Jag råkade ha på tv:n för någon månad sedan och stötte på en film som handlade om tristess. Vad är det egentligen och hur påverkar det oss? Återigen fick man reda på att urtidsmänniskan i oss finns kvar, som så ofta när vi går in i så många olika stressjukdomar. Visste du att stresshormonerna höjs när man har tråkigt? För urtidsmänniskan var ju det ett sätt att vara redo för angrepp även när man tex stod vakt för farliga djur. För oss nutidsmänniskor kan det bli en orsak till stress.

När drabbas man då av tristess? Tja, i köer av olika slag, kanske man är på en tråkig föreläsning eller bara längtar någon annanstans är där man är just nu. Stresspåslaget kommer än fortare om man sitter ned på t.ex. möten eller i skolbänken. Vår kropp är egentligen designad för att stå upp och forskarna hävdade därför att man borde vara mer rörlig även i skola och mötesplats. Jag har själv haft ett par ”walk and talk”-möten och tycker att man är bra mycket mer alert på dem än på vanliga möten. Tristessen utpekas också som faktor i olika våldsbrott-arbetslösa ungdomar som drar ut på stan för att få en kick av att det äntligen händer något- hur läskigt är inte det?

När mobilen kom var det många som trodde att nu kan man utrota tristessen. Aldrig behöver man ha tråkigt i en kö, det är ju bara att ta upp mobilen och spela lite. Men ändå, trots vårt oerhörda informationsflöde, har vi tråkigare än på länge. Hur många har inte satt på tv:n, bläddrat igenom sina 67 kanaler och konstaterat att det inte fanns något att titta på?

Vad är det då som kan lösa detta problemet? Att skapa kreativa mötesplatser, arbetsplatser och skolor, där man kan vara mer i rörelse är en lösning. Att faktiskt använda sin mobil eller skärm mindre är en annan mycket bra lösning. Skärmens flimrande ljus är i sig en stresshöjare.

Den bästa lösningen när man har tråkigt är faktiskt att gå ut i en park eller i skogen. Den gröna färgen är en stressänkare i sig, liksom naturens olika ljud, dofter och föremål. Dessutom sker detta utan att kroppen behöver anstränga sig. Att bara gå runt i parken eller skogen är ett sätt att sänka blodtrycket och stresshormonerna och rensa upp i tankarna. Som grädde på moset får man även lite motion för kroppen och kanske D-vitaminer från solen. Vi blir piggare av att komma ut en sväng även om det regnar.

Så passa på nu, nästa gång du känner att du har tråkigt. Släpp skärmen och gå ut på en promenad utan mobiltelefonen med dig. Det går faktiskt att lämna den hemma. Tag chansen och upptäck den ovanligt varma februari med lökar som börja sticka upp och snödroppar som blommar. Fåglarna kvittrar och solen värmer gott i ansiktet. Nästa gång du inte hittar något att titta på i din TV, kan du slå dig ned med en varm tekopp och kolla på ”Tristessens faror” på ur.se och lära dig lite mer om detta…

Camilla Sundberg

Foto: Michal Soluch